Tillsammans med föreningen SLUSSA så träffade jag 3 statister från föreställningen “Den Flygande Handläggaren”.
Dessa 3 personer hade “rekryterats” från arbetsförmedlingen i Västerås för att få deltaga i föreställningen som en arbetsmarknadsåtgärd i samband med de som hade satt upp föreställningen. Så dessa tre var samtidigt alltså arbetslösa men fick nu möjlighet att deltaga i föreställningen som en arbetsmarknadsåtgärd. Detta gjorde då att de då också personligen hade och levde med erfarenheten “att handläggas” som individer i en byråkratisk process.
De tre statisterna fick nu var och en berätta om sina erfarenheter från av att ha deltagit i “Den Flygande Handläggaren”.
Alla tre började på något sätt beskriva erfarenheten ur ett emotionellt perspektiv:
“fantastiskt”
“blivit sedd som människa”
“utvecklats som människa”
“är du samma?”
En, den som uttryckt “utvecklats som människa”, “är du samma?”, började att utifrån denna emotionella beskrivning vidareutveckla och beskriva hur denne i engagemanget för att få deltaga i föreställningen verkligen också för sig själv bestämde att denne ville deltaga i föreställningen, vilket denne gjorde med den handlingsinriktade frasen:
“Jag vill det här”
Jag satt tyst och lyssnade hela tiden när de berättade om sina erfareheter, och gjorde samtidigt anteckningar.
Av ovanstående beskrivning så fångade jag snabbt upp två viktiga områden:
Det emotionella.
Det handlingsinriktade.
Dessa två ovanstående områden, det emotionella och det handlingsinriktade är just också det som sammanfaller med kärnfunktionerna i ett tillförskap, och då speciellt tillförskapsprocessen:
Det emotionella är tillståndsförändringen.
Det handlingsinriktade är den stärkta handlingsförmågan, funtionsstärkningen.
Utifrån detta så tog jag en diskussion om den dominant medialt och politiskt negativa beteckningen som används för att beskriva allt från arbetslösa, sjukskrivna, invandrare, etc “icke önskvärda grupper”.
Responsen från de tre var emotionellt negativt, med kärnbetydelsen “att bli lämnad utanför”.
Sen försökte jag få dem att gissa vad man istället skulle kunna använda med små ledtrådar på olika sätt.
Jag refererade till de anteckningar jag hade gjort under samtalet och beskrev kärnfuktionaliteten utifrån en tillståndsförändring samt funtionsförstärkning, något som de själva hade använt i sina beskrivningar av sina erfareheter.
Efter det att ingen kunde fånga upp någon av ledtrådarna, så nämnde jag ordet:
“Tillförskap”
I och med att jag hade inlett beskrivningen av det nya begreppet utifrån deras egna erfareheter och beskrivningar innan jag nämnde själva ordet “tillförskap”, så vart reaktionen ett igennkännande nickande där de tre mer eller mindre samtidigt sa, “Tillförskap, ja”, och jag såg samtidigt att ordet liksom direkt sjönk in och började att internaliseras då det omedelbart tillförde tankestyrka till de tre.
Det är det som kallas tillförskapsprocess.
Thomas Lundberg
thomas.lundberg@edularis.eu
